Det Var En Gång 2 Amerikanare & 1 Svensk

Idag är det torsdagen den 3 September 2009. Det är lite mindre än 100 dagar tills jag kommer hem. Kan ni fatta detta? Snart kommer jag liksom vara hemma igen. Innan jag vet ordet av det kommer jag att krama alla er som jag har saknat detta året. Jag börjar tänka på hur det kommer vara att gå upp för den lilla gången, bredvid dammen upp mot dörren på huset hemma. Öppna dörren och ställa sig i hallen. Vad känner man då? "Hej, nu är jag hemma!" eller "Var är jag", eller "Jaha, här var det livat". Jag har ingen aning. Däremot måste jag erkänna att jag ser fram emot det mer och mer. Det bubblar liksom till i magen när jag tänker på det. Mmmm...

Idag mår jag mycket bättre efter 2 dagar med halsont och diverse tidsfördrivande aktiviteter. Har jobbat på lite uppsatser och tittat på filmer, men tack Gud för internet. Det går ju slösa sjukt mycket tid på datorn när man ändå bara vill att tiden ska gå. Idag när jag vaknade fungerade internetet inte. Det blir lite smått panik i huset. Jane måste kolla in sin farm på FarmVille, Jennifer blir irriterad direkt om hon inte kan komma åt sina mail (eller facebook), jag blir mest besviken eftersom jag vet att Mamma är ledig idag och har sett fram emot att skypea med henne. I alla fall, Jennifer slänger sig in i det lilla skrymslet under trappan (ser precis ut som det Harry Potter bor i) där vi förvarar diverse sladdar ihop kopplat till en router och modem eller vad det nu heter. Hon håller på en stund och kommer sedan ut otroligt stressad och säger att det inte fungerar och vi måste ringa internet företaget. Efter henne blir det Janes tur, hon kryper in och kommer ut och snackar en massa om att hon har "reset" modemet och om det inte fungerar nu är det bara för att internet företaget håller på med uppdatering. Jaha tänker jag. (påminner inte hela denna händelsen om typ en sån där rolig historia?) Det var en gång 2 amerikanare och 1 svensk som försökte få igång ett modem. Först prövade 1 av amerikanarna, allt för stressad konstaterar hon att det är sönder och vi måste ringa på assistans. Därefter pröva nästa amerikanare, med all kunskap som de får därborta använder hon termer som ingen förstår och konstaterar att internet företaget håller på att uppdaterar systemet. Efter detta är det svenskens tur, hon drar ur kontakten i 10 minuter och sätter tillbaka den igen. Kollar alla sladdar och vips så funkar det! Jag säger då det, ibland räcker det att bara använda hjärnan lite... ;) det som är intressant är att vi lär våra hjärnor att fungera olika beroende var vi kommer ifrån...

Jag avslutar dagens inlägg med bilder från födelsedags kalaset: