onsdag 1 juli 2009

Sverige, Sverige Älskade Vän

Jag är lycklig idag. Det är konstigt att man kan gråta av lycka och samtidigt gråta för att det gör ont. Idag har jag gjort det. Jag grät av lycka för att något fantastiskt har hänt. En stor milstolpe i livet. Ett underbart bönesvar. Sååå glad. Samtidigt gör det ont. Jag kan inte vara med. Jag är långt borta. Missar hela grejen. Måste vara med på avstånd. 1500 mil hemifrån. Smärtan sitter långt inne i hjärtat, går inte beskriva. Jag gråter och ler. Det gör ont men jag jublar. 

Jag saknar er där hemma. Ibland tröttnar jag på att skypa och skriva meddelanden. Jag vill bara vara nära er. Bara sitta där och kanske inte veta vad man ska prata om riktigt. Bara skratta åt något som skimrar förbi när man bara sitter där. Bara vara. Tillsammans. Jag saknar mina vänner. Vänner som man inte behöver jobba på för de är där. Man har redan gått igenom mycket tillsammans, så man behöver inte förklara. Jag saknar intern skämten. Jag saknar traditionerna. Jag saknar er. 

Jag saknar den svenska sommaren. Den blå himmeln och den blå poolen. De svenska fågel kvittren. Den svenska rena, naturliga och friska luften. De svenska jordgubbarna mosade i grädde. Kvällsdopp i osudden. Festival tider. Sommar planer. Sena nätter med kladdkaka. Grillning ute på klippor. En Elin-Maria som njuter av solnedgången. En fika på ute terassen vid Pelikanen. Det mjuka, gröna, svenska gräset. Jag saknar Sverige.

Det är 5 månader tills jag kommer hem nu...

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar