IKEA

I torsdags var jag på IKEA. Det var det närmaste "hemma" jag varit sen jag kom hit och det var en fantastisk känsla. Det såg precis likadant ut, luktade likadant och delicatobollarna smakade likadant! Beställde köttbullar med potatismos (inte kokta potatis) och lingon. Jag fick tallriken och berättade för dem att vi inte alls gör tallriken så här. Jag fick nämligen alldels för lite mos till alldeles för många köttbullar, såsen hälldes enbart på köttbullarna och lingon "klicken" var otroligt liten. Jag menar, knappt lönt. Jag berättade att jag var från Sverige och ordnade om tallriken så att den blev mer svensk. (defenitivt mer lingon) När de fick reda på att jag var svensk hämtade de genast kollegor från Sverige och det hela slutade med att vi fick gratis glass. (något jag inte uppskattade så värst mycket, men tackade snällt ändå) Här publicerar jag min shopping-lista.

• Lakan
• Nattduksbord
• Hylla
• Osthyvel
• Doftljus
• Ljuslyktor
• Tavelramar
• Papperskorg
• Förvaringsbox
• Köttbullar
• Gräddsås i påse
• Pepparkakor
• Knäckebröd
• LINGON (4 burkar, ska nog räcka ett tag)

Jag var mycket nöjd och glad efter en underbar dag.

Igår kväll hade vi "game-night" i vårt hus. Vi spelade ett Kanada-spel som heter "Dutch Blitz" väldigt roligt. Ska försöka få med mig det hem i slutet av året så att vi kan spela det hemma.

I dag har vi haft vårat första "street team". Vi blev placerade i olika områden runt om i Sydneys fattiga och mer våld drappade områden. Jag hamnade i "Mount Druitt". Varje Lördag ska vi i teamet åka till området där vi får en specifik gata tillsammans med 3 andra som vi ska hjälpa. Bygga relationer, passa barnen, klippa gräset eller städa huset. Idag visade dem oss bara lite från de olika gatorna och det blir nog verkligen lärorikt att få se något utanför de fina områden vi bor i och verkligen möta "the real world". 

Husen var verkligen i dåligt skick och i flera hus fick vi bara träffa mamman i huset eftersom pappan var full eller gick på droger och förmodligen låg och sov eller var ute och bråkade. Det som gjorde mest ont var att träffa barnen. (Det var inte lika allvarligt som Watts, men helt klart gripande ändå) Jag gillar egentligen inte riktigt att befinna mig i sådana miljöer, jag vet inte vad jag ska prata om eller hur jag ska ta kontakt med människorna (jag blir liksom blyg, vilket jag inte gillar alls) Jag antar att jag kommer växa och lära mig att hantera det under det här året. Jag ser därför inte alls framemot nästa vecka, men jag lovar att berätta hur det hela utvecklar sig. Så får vi se om jag ändras.

Nu ska jag sova lite innan kören. Sbatsiba!